Hej vet att det var ett tag sedan jag skrev här, men har kommit på bästa serien här. Det är skrivet som i Japan- skola runt highschool och den är bara bäst tror jag :P 

Här är den i alla fall: 

Förord

Jag minns ingenting sen jag var liten. Bara allt är en ända skugga suddigt och om man konserterar sig riktigt mycket så kan man se några delar av en ändå vision mitt ända minne. Det är en person med en kappa som är kolsvart med blod på och för ett långt silvrigt svärd genom en mans hjärta.

 En annan del av den visionen är att personen går försvinner det mörkna omkring och det blir ljust igen. När jag vänder mig om finns där en stig mot en brun stuga. Åt det hållet där Personen gick fanns inget kvar, bara en död kropp på marken som plötsligt försvann undan av marken. Hösten var där och bladen fall ner som snö. Jag fångande en och titta mot Personens Håll.

Kapitel 1

Worried

Jag steg igenom stängslet till den nya skolan. Både Freddie, Philip och Marcus stod vid min sida när jag steg in. Det hade bytt skola bara för jag har gjort det. Freddie, Philip och Marcus har varit mina beundrare och bästa vänner sen Mellanskolan, då jag började minnas ifrån. Det var Philips stuga jag hade gått in i och bott där i 5 veckor eftersom mina föräldrar var mördade samma dag. Jag minns Philips varma armar när jag gick in i hans famn gråtande och ledsen.

 ”Är du vaken?” sa Philip. Jag nickade och vi gick in i skolan till klass 1-B.

Marcus öppnade dörren och både Philip och Freddie ler lite extra mer och lägger deras väskor över axlarna

”Hallå Allihop! Jag Heter Marcus” ropade Marcus. De andra killarna kliade i sin panna medan jag fnissa lätt. Magistern i rummet var en rund kille med mörkt skägg och stora 80-tals bågar.

”Ehm så jag antar att ni är dem nya eleverna: Marcus, Philip och Freddie och du lilla tjejen” sa han. En stol rycktes till och skrek högt ut: Worried, Vad gör du! Jag vände mig om och kollade på killen. Han var rak som en sticka och bar bruna glasögon. Det var Antonio, en pojke som jag hade känt hela mitt liv men sedan fick han byta skola därför att blev mobbad.

”Hej Antonio … Kul att se Dig igen” sa jag och lyfte min hand bakom huvudet samt log. Han log tillbaks och kom fram och kramade mig. Hela tjejens klasser bara stod och stirrade på mig även killarna.

”Ej du Killen. Stopp du där. Det är bara vi som får göra sådant” sa Philip och förde fram sin hand och ryckte mig och Antonio isär.

”Men snälla, det är en gammal vän bara snäll killar” sa jag men hann inte förrän de slog till Antonio på kinden som senare vart illröd på båda kinderna.

”Sluta KILLAR” skrek jag. De båda stirrade på mig och muttrade lätt. ”Förresten vart ska jag sitta?” sa jag till Magistern.

”Du kan sitta så länge vid Hills men du får flytta sen när Malin kom tillbaks från sjukhuset okej” sa Han. Hills log med mig samtidigt och drog upp sin fläta till huvudet som en mustasch. Jag satte mig ner och började prata med henne.

Phantom

Flickan i det mitt klassrum var henne från många år tillbaks. Långt blont hår till ryggen och smaragdgröna ögon utan Makeup och ena delen av håret uppsatt på en tops på sidan samt ett par änglavingar som var vita i öronen. Helt annan människa det var Worried.

Worried

Jag tittade mig omkring medan jag hörde vartenda ord som Hills sa. Längst ner i klassrummet satt en kille med en luva över hans ansikte men jag såg hans isblåa ögon stirrade på mig.

”Mm sen när du började blev det värsta varningen. Alla pratade om dig, , till och med Killen längst ner i klassrummet” sa Hills och kollade sneglande på killen med isblåa ögon. Då jag kollade igen hade de redan försvunnit bakom luvans skyddande skugga.

”Vet ni inte vad han heter?” sa jag undrande.

”Nej. Han sa hans namn i början men på klasslistan står ordet P inget annat men ingen kallar honom P eller något likande” sa Hills.

”Hej P” sa jag och vinkade glatt på killen. Han vände huvudet mot mig och man såg ett av hans isblåa ögon. Sen när han såg Hills försvann hans blick igen.

”Wow. Bra gjort där! Ingen annan har någonsin hans blick förut. Inte ens har man sätt hans ögon. Men seriöst vilka Isblåa Ögon” sa hon.

”Ja, det kan jag hålla med om Hills. Som isens täcke själv” sa jag och kollade en sista gång innan jag vände blicken mot tavlan igen. Men samtidigt kände jag killens blickar i min rygg, stirrande men ändå trevliga.

Phantom

Hon var vackrare än någon annan jag sätt förut. Inte den lilla rädda flickan från då. Nu var hon modig, det var det jag såg i henne. Typiskt nog hade Hills sätt mina ögon vilket alla komma prata om nu för tiden. En sak vet jag däremot, ingen annan ska få Worried än jag. Eftersom jag räddade hennes liv måste hon göra något tillbaks. Just nu vet jag inte vad…

Kapitel 2

Worried

”Ni kommer aldrig tro vilken färg på ögonen P har” sa Hills efter lektionen medan hon och hennes kompisar började gå ner med till skåpen med mig i armkrok.

”Vilken?” sa en tjej med svagt rött hår med kristallgröna ögon.

”Det var typ isgröna ögon” sa Hills. ”Eller hur, Worried?”.

”Nej, det var isblåa Hills” sa jag och började kolla in i hennes ögon.

”Aja, vem bryr sig om exakt vad det är för färg men konstigt att han visade de just för dig” sa tjejen. Jag log och såg en skugga passerade vid en annan korridor.

Fortsättning följer! :P 

Nästa gång, dessutom har jag skaffat CHATANGO heter: 

FaiiiryTaiiil

Finns länk nere vid länkarna. 

Tjoo allihopa! 

Mitt namn är hemligt men jag kan berätta att jag är en 13 årig tjej som älskar själva japans anime och Manga. Har sätt många genom mina dagar, hade en blogg innan förut som finns HÄR. Kika gärna den. 

Mina favoritanime Kategorier är: Romans, Comedy, Action och ibland Fantasy.

Bye!